Den mörkblå Toyotan exploderade för tjugonde gången och började samtidigt brinna okontrollerat.
Lågorna steg högt och slukade girigt även de närliggande träden intill vägen, men i övrigt var det helt mörkt på platsen. Det var knappt så att man såg vägen, förutom det lilla område där den övertända bilen stod.
Det regnade, men av någon anledning bet inte vattnet på elden. Konstigt.

”Patrick! Lily!” skrek Cassie Wilkins desperat där hon stod en bit bort, och hon gjorde en ansats att springa fram till fordonet.
Hon kom dock ingenstans. Fötterna var som fastnitade i den svarta, regnvåta asfalten och allt hon kunde göra var att stå och titta på elden.
Hon försökte skrika igen, men inte ett ord kom över hennes läppar.
Var det ingen som ringt brandkåren?
Var höll de hus?